Han rökte röda commerce utan

Jävla fitt dag har det varit.

Långtråkig och uttröttande som vanligt(Känns som att alla dagar är likadana, lika tråkiga, lika åt helvete.)

Och så kommer man hem, små-tjafsar med pappa om diverse småting.

Mamma kommer hem och väcker mig för en timme sen, säger att jag absolut inte får åka iväg någonstans imorgon och att jag absolut inte får skaffa en piercing, som jag viljat ha i många,många år nu. 

Hade det varit en vanlig dag. Hade jag varit vid mina sinnens fulla bruk hade jag käftat emot och blivit förbannad.

Men jag vet inte... Det känns som om det är lönlöst, och jag bara orkar inte. Det känns så jävla tomt, allting känns så jävla tomt. Som om det inte finns någon anledning till att göra någonting längre, bara sitta här och hoppas att tiden rinner iväg tills ens tid är kommen. 

fan vet jag,jag är bara så otroligt jävla besviken på allt och alla. varför vet jag inte.

Men jag tror det kanske har hänt lite för mycket på lite för kort tid, man hänger inte riktigt med.

(fan vet jag)

Men ibland önskar man verkligen att man aldrig föddes

let us die young or let us live forever,

we don't have the power but we'd never say never

sitting in a sandpit, life is a short trip

the musics for the sad man